Det är en sak som jag verkligen inte förstår mig på. Vinterdepression alltså. Vad är det som gör en ledsen med vintern? Det otroligt fina landskapet? De mysiga tjocktröjorna? Tända ljus på middagsbordet? Jag kan inte se problemet. Jag vet att dagarna blir kortare, men nätterna blir ju också längre! Jag har liksom en ursäkt för att gå och lägga mig vid sjutiden (en ursäkt jag har använt mig av flitigt senaste veckorna) och att ha tända ljus i hela huset. "Men det är ju kväll nu". Enligt mig är vinterdepression bara en dålig ursäkt för att få gå runt och vara tjurig halva året. Om dagarna nu är så korta så får vi ju passa på att ta ut vår energi extra när solen väl är uppe.

Dessutom kan jag inte förstå hur någon klarar av att vara på dåligt humör såhär runt jul. Personligen har jag nog aldrig upplevt en sån kärleksfull period som de senaste veckorna! Alla vänner är bara bäst och jag njuter av varenda minut! Man verkligen känner hur den där riktiga kärleken sprids som de sjunger om i alla uttjatade jullåtar och schlagerhits. Jag vill bara säga till mina vänner att jag älskar dom. På riktigt. Och att jag är så jävla glad över att ni finns i mitt liv! Jag lovar att försöka gottgöra er för att ni helt enkelt är bäst. I typ resten av mitt liv. Puss!