Idag har det vart folk i skolan som berättar om studentmössor. Herregud vad mycket man kan välja på! Det är som på Subway - fast värre. Vilken form vill du ha på mössan? Vilken färg vill du ha innuti den? Vilken modell vill du ha? Vilken text vill du ha fram? Vilken text vill du ha bak? Vilken text vill du ha under skärmen? Vilket material vill du ha skärmen i? Vilken färg vill du ha på stenen? Vilken sten vill du ha? Vad vill du ha runt stenen? Vill du ha en kortficka i mössan? Vill du ha ett skydd till mössan? Vill du ha bröd på? Med extra oliver? Och strössel på?

 

Ja lite så var det. Att det dessutom kostar minst tusen kronor för en mössa man ska ha en endaste liten dag är ännu konstigare. Men det var faktiskt rätt så kul att sitta och knåpa och jag är rätt så nöjd med mina val. Vill bara hitta något riktigt bra att gravera in under skärmen. Möjligtvis "Världens sämst klass" eller "Individerna" som jag och mina vänner kallar oss själva efter en lek vi gjorde i ettan. Eller något roligt internskämt, typ "Bryt upp, bryt upp!, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr" (skåda att jag skrev internskämt innan och inte förväntar er att förstå).

 

Men det känns ändå så konstigt. Om mindre än ett år är det dags att ta på oss dem. Då är det dags att springa ut ur skolan med vita kläder och skåla i champangeglas och gråta av lycka fast av saknad och krama hejdå till lärarna och åka på ens egna flak och ha studentskiva och ha fått stipendium för bästa eleven ever och bla bla bla. Och så helt plötsligt var gymnasiet över. Tre år har flygit förbi och man är en helt annan människa samtidigt som man är mer sig själv än någonsin. Och det är dags att ta över världen. Man blir nästan lite rädd. Jag är så inte redo. Inte än.