Idag var det tårtbakartävling om utspringningspoäng i skolan och jag offrade min sovmorgon för detta och jag gick upp sex istället för nio, for sju istället för tio och började halv elva istället för två. Hur många andra kämpade för klassens skull då? Två. De andra var för bekväma för att ge upp sin sovmorgon. Schysst. Sen fick jag sitta i skolan och göra ingenting, delvis ensam, fram tills lektionen skulle börja två. Fast det gjorde den inte.För den var inställd. Alltså: Hur länge har jag vart i skolan idag? Fem timmar. Hur många lektioner har jag haft? Inga. Hur länge har jag vart hemmifrån? Elva timmar. Var det värt det? Absolut inte! Fattar inte att jag gav upp en helt ledig dag för en klass som ändå inte bryr sig.

 

Men det blev ju rätt så bra i alla fall. Vårat lag på tre personer lyckades komma på tredje plats av fem, trots att alla andras lag bestod av tio-femton personer. Plus att vi sen fick dela på all tårta som blev över (hihi). Och efter for jag och Kristin till Vällingby där jag klippte mig och vi sen fikade. Så helt värdo var dagen inte, bara nästan.