Sen blev det lite värre...

Onsdagskvällen var verkligen perfekt, men den morgonen var faan inte rolig. Jag har aldrig åkt till skolan och mått så dåligt, och att gå på piller har verkligen fått en helt ny mening med tanke på att jag troligtvis inte skulle kunnat gå alls om det inte var för alla dom mediciner jag proppade i mig varannan timme, allt för kvällen show. På torsdagen var jag dock (inte så förvånande) särskilt pigg. Jag vaknade efter att ha frysit en hel natt med 40,2 graders feber och helt svullna halsmandlar som gjorde det svårt för mig att både svälja, andas och vrida på nacken. Som tur var så var syster hemma och tog hand om mig och jag befann mig nästan hela dagen i sängen (tror inte jag var vaken mer än fem timmar på det dygnet då jag typ var på toa, tog mediciner och åt).
 
Men imorse när jag vaknade mådde jag hundra gånger bättre. Min temperatur är nu under 38 grader, jag har hållit mig vaken ända sen tolv och mina halskörtlar börjar sakta men säkert återta sin vanliga form (trots att jag fortfarande bara kan äta typ soppa och te... fast ni känner ju mig - en diet av te är ju mig helt i smaken!).
 
Jag tror att en hel del av min förbättring är på grund av kära kuster som har sett till att ha mig på bra humör. Hon bemötte att jag inte kunde hjälpa henne igår på världens finaste sätt, hjälper mig ta hem böcker så jag kan plugga och skickar dessutom roliga sms för att hålla mig på bra humör - hon är ju bara bäst!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0