Idag var jag verkligen trött. Alltså på riktigt. Både i kroppen och i huvudet. Jag har i stort sett pluggat varenda kväll sen jag kom hem från tyskland efter påsklovet och nu fick min hjärna nog. Trots att det bara är tre dagar kvar tills det är över och två små kompleteringsuppgifter. Men så messade Hanna och frågade om jag ville gå en promenad och det var faan det bästa någon föreslagit på hela året. Det var så otroligt skönt att äntligen få uppleva våren på riktigt och inte genom ett bussfönster medan man pluggar. Att få gå runt och berätta precis allt man känner och tänker om allt för någon man verkligen tycker om och har saknat utan att bli förhindrad av scheman och alla som surrar omkring en.

 

Vi gick runt i två timmar och hann under denna tid dricka vatten ur ungdomens källa, se på solnedgången över mälaren från vår favoritplats på jorden och bara ha det bra. Det känns som om mina batterier är uppladdade igen. Två uppgifter. Tre dagar. Det klarar jag. Lätt. Sen är det sommarlov!